Bara ett försök att luckra upp folks syn på vad som är vacker eller inte. Kanske de rent av kan tycka att en Box 22:a inte ser så illa ut.
Ibland blir jag inspirerad av seglare som har tålamod, det kan få mig att känna att det inte är så tungt att dra igång en gång till.
Egentligen är det enkelt eftersom Refuge klar nu, den ska bara putsas för pokalen. Gamla segel duger åt mig och att båten inte skiner ikapp med de andra står jag ut med.
Men det är bara det där att komma till start med rätt inställning och lite förberedd. Det är det som inte klaffat sen 1998...
Sist vi seglade i Nynäshamn hade jag mycket kvar att göra på Refuge. Allt jag såg som ett möjligt problem men inte åtgärdat drabbades vi av i första seglingen.
Luften gick ur mig och jag blev mycket irreterad över att jag inte kom bättre förberedd.
Trosa var som ett skämt, jag sköt upp det där med att göra rent botten hela tiden. På morgonen dag två blev det gjort och att det hanns med berodde på att de lätt båtarna ligga kvar i hamnen på grund av dålig vind.
Någon gång vill man göra det bra med Refuge också. Det handlar inte så mycket om att man ska ha seglat så mycket innan utan att man bara känner att allt är där det ska.
Att man någorlunda snabbt finner rätt trim när vindarna växlar. Refuge är den känsligaste 22:a jag har seglat, tvärtemot Tricksonita som gick som ett skollat troll så fort man skotade hem.
2 kommentarer:
Är detta månne en prototyp till den nya Box22:an
bepe
Bara ett försök att luckra upp folks syn på vad som är vacker eller inte. Kanske de rent av kan tycka att en Box 22:a inte ser så illa ut.
Ibland blir jag inspirerad av seglare som har tålamod, det kan få mig att känna att det inte är så tungt att dra igång en gång till.
Egentligen är det enkelt eftersom Refuge klar nu, den ska bara putsas för pokalen. Gamla segel duger åt mig och att båten inte skiner ikapp med de andra står jag ut med.
Men det är bara det där att komma till start med rätt inställning och lite förberedd. Det är det som inte klaffat sen 1998...
Sist vi seglade i Nynäshamn hade jag mycket kvar att göra på Refuge. Allt jag såg som ett möjligt problem men inte åtgärdat drabbades vi av i första seglingen.
Luften gick ur mig och jag blev mycket irreterad över att jag inte kom bättre förberedd.
Trosa var som ett skämt, jag sköt upp det där med att göra rent botten hela tiden. På morgonen dag två blev det gjort och att det hanns med berodde på att de lätt båtarna ligga kvar i hamnen på grund av dålig vind.
Någon gång vill man göra det bra med Refuge också. Det handlar inte så mycket om att man ska ha seglat så mycket innan utan att man bara känner att allt är där det ska.
Att man någorlunda snabbt finner rätt trim när vindarna växlar. Refuge är den känsligaste 22:a jag har seglat, tvärtemot Tricksonita som gick som ett skollat troll så fort man skotade hem.
E sugen på en pokal till.
Skicka en kommentar