Med Tigern Bruzaholm runt Tjörn

Fin fart på Bruzaholm ! Foto: www.seglingsbilder.se

Juli bjöd nog inte på mycket mer än 100 soltimmar härnere på västra kusten. Antingen ösregn eller kuling, eller bådadera. Augusti började inte mycket bättre. Så jakten Bruzaholm har mest legat och stampat otåligt vid bryggan under högsommarveckorna. Men veckan före Tjörn Runt såg det ut att arta sig litet. Och jakten anmäldes till klassikern runt den sägenomspunna ön. På måndagen var prognosen för lördagens tävling 9 – 13 m/s. Åkte de fem milen ut och skiftade från genua till fock. På torsdagen ändrades prognosen till 6 – 10 m/s. Ut igen och på med genuan. Proffset Sven Högelin var inkallat som vanligt. Jan-Eric Florén, min gamle trogne vapendragare och dottern Inga-Lisa skulle göra besättningen fulltalig.
Det drog ihop sig till fredag kväll och dåliga nyheter strömmade in från huvudstaden. Proffset från östra kusten fick plötsliga förhinder och missade tyvärr tåget så att säga. Stämningen var något dyster. Men vi skulle köra. Skulle väl inte vara några större problem i 6 – max 10 m/s som nu gällde.
Dottern och jag nattade över i jakten. På morgonen skulle Jan-Eric dyka upp. Inte blev det mycket sömn. Vi hade ju en klasseger och en 10:de plats från förra året i Pater Noster Race och Hermanö Runt att försvara. Och ingen Stefan Andersson och ingen Sven Högelin. Efter några minuter av sömn i trummande störtskurar vaknade vi upp till en mörk, hotfull himmel och vinande vind från sydväst. Knappast de 6 m/s som utlovats från väst! Hmmm. Försent att skifta till fock och så kom vi iväg. Inte särskilt taggade. Frusna, stela och litet uppgivna. Men väl över linjen i bra position vaknade ju A22-instinkten och vi började dra i tampar och skot. Kom bra iväg under flaskhalsen Tjörnbron och valde – som det visade sig – den fördelaktigaste vägen öster om Lilla Brattön.
Ute på Hakefjorden började vi plocka båtar i lovart på kryssbogen, en efter en. Till slut hade vi ett eget spår och kunde segla fritt. På Jan-Erics inrådan valde vi att gå litet längre ut i fjorden. Där är normalt strömmen starkare och sjön högre. Å andra sidan slapp vi tampas med alla de andra 100-tals båtarna..

Möjligen tappade vi någon minut eller så här. Så var vi mitt ute på Hakefjorden och nu märkte vi plötsligt hur ruggigt det blåste! Väderstationerna på Tjörn rapporterade 10 – 11 m/s i medelvinden och uppemot 15 m/s i byarna. Jösses! Nu insåg vi att vi var en man kort. Jan-Eric slet med genuan som ett djur. Men det var hart när omöjligt att få in den ordentligt och när vi strax fick svänga in mot Tjörnlandet bland alla de andra framstormande båtarna och ge oss in i en massa slagdueller och undanmanövrar var uppgiften att sköta genuan i den tilltagande kulingen rent övermänsklig. Vi räknade till 21 slag och de flesta mycket dåliga. Här tappade vi nog tyvärr värdefulla minuter. Travaren på genuaskenan på babordssidan splittrades också i tusen bitar och vi blev "drivande" en stund. Men ingen båt – så långt ögat räckte, vill säga – gick fortare eller högre på någon bog. Och GPS:en som Inga-Lisa rattade i högsta hugg mellan skär och grund, visade för det mesta 7,2 – 7,6 knop och någon gång 8. Inte kunde vi ha seglat så himla dåligt iallafall! Och nu såg vi att vi seglat upp och halvt igenom fältet som startade 6 min framför! Vi plaskade, slingrade och forsade förbi X99:or, några Smaragder och Firstbåtar av diverse slag. Så äntligen var det dags. Sträckbogen utanför Tjörns västsida. Jan-Eric som med sin styrka och envishet tvivelsutan stått för dagens bragd kunde äntligen pusta ut och vila björnramarna. Halvvind, sträck och ibland slör. På GPS:en loggade vi stundtals 11 – 12 knop. Och på hela vägen mellan Tjörne Kalv och inloppet till Stigfjorden (c:a 9 dm) släppte vi inte förbi oss en enda båt. När vi passerade genom Kyrkesund ropades det i högtalarna om båt med nummer så och så och med LYS 1,24, 1,32 etc. Så blev det litet tyst och speakern mumlade något om båt nummer 600, Så kom det "En A22:a!!. Oj, oj, oj! Det var inte illa. LYS 1,17. En A22:a!" Vi vinkade glatt och fattade att vi inte svärtat A22:ans ädla rykte iallafall.

Bruzaholm tränger sig in i de främre startgrupperna ! Foto: www.seglingsbilder.se

Och så sluttampen, den långa plattlänsbogen över Stigfjorden in mot målet. Och nu, ja nu fegade vi ur ordentligt. Bakom oss brotschade X99:or och diverse sportbåtar. En låg platt med vattnet med en besättningsman i sjön. Vi tyckte det gick fort som tusan och höll jämna steg med en First med spinnacker intill oss. Spinnackern var färdig att hissa. Men vi gjorde det inte! Pinsamt nog missade vi också att mållinjen flyttats fram och vi hade gjort en rejäl båge för att få fördelaktig vind efter ett skär. En stund senare körde en ribbåt upp jämsides och frågade om vi lämnat våra lappar med tidsangivelser och rorsmansförklaring. Vilka lappar, stammade vi och fortsatte. Några minuter senare insåg vi att vi gått i mål för längesedan och rullade snopet in genuan. För första gången på den våldsamma färden kom vi ihåg att vi hade med oss dricka och smörgåsar. Skaffningen gick åt på mindre än två minuter……

Efter seglingen var vi nollställda. Vi hade seglat fort. Javisst. Men ingen spinnackersättning och stora problem med genuan på kryssbogen. Jan-Eric började prata om att han hade dåligt samvete för det där med spinnackern. Han spände ögonen i mig, skrattade och sade att jag skulle gett honom order om spinnackersättning utan prut. Asch, sade jag. Det är inte ditt fel, Vi var helt enkelt en man kort. Struntsamma. Och visst hade vi haft jäkligt roligt i de stora vågbergen utanför Tjörn, när vi susade fram i 10 – 11 knop. Och trots allt. Utan den svårbemästrade genuan hade vi inte kommit dit vi kom i den tjutande halvvinden.
Vi seglade till bryggan och förtöjde jakten. Bilen in till klubbhuset i Stenungsund och en preliminär prislista. 3:a i klassen. Långt över förväntan! Senare på kvällen ringde Sven Högelin. Han hade kollat på nätet. Vi var klasstvåa bland 49 startande båtar och hamnade på en total 28:e plats bland 513 startande. Jösses! Det var nog litet bättre än väntat det! Samtidigt började vi studera våra misstag och räkna. Det kan ju inte undvikas. Vi tappade 5 - 6 minuter på utebliven spinnackersättning och ytterligare minuter på trasslet med genuan. Vi hade troligen rott hem klassegern med spinnackern satt. Det var vi övertygade om. Å andra sidan var vi chockade över hur snabb en A22:a faktiskt är i friska vindar. Vi seglade henne duktigt illa stundtals men på något underligt sätt seglar hon sig själv så att man bara behöver åka med. Det var 25 – 30 år sedan jag seglade Tjörn Runt sist. Mycket har hänt inom segel, trim, båtkonstruktion etc sedan dess. Och här kommer en gammal museal "retrobåt", utvecklad på en regel från 1908 och uppvisar en potential att hamna bland de tio bästa på Tjörn Runt i friska vindar. I sanning en märklig farkost! Nog är det ett nöje att segla en sådan jakt. Och nog ska det bli ett nöje att stega upp och hämta ett andrapris om ett par veckor i Stenungsund på den stora festen och prisutdelningen för Tjörn Runt 2007.