22-347 Bruzaholm har tokrenoverats!

Ingvar Hellsing-Lundqvist blev med Tiger för ett drygt år sedan. Då kallade han henne för "Finlandsfärjan" - trög, tung och inte i 100%-igt kappseglingsbart skick. Mycket har hänt sedan dess med fd "Catjo", som numer heter Bruzaholm. Här är Ingvars egen rapport från förfinande av rigg och köl!

Brusaholms botten behandlad sju gånger med epoxi!!!

Så här i vinterkylan kanske det kan passa med litet glimtar från varmare och ljusare dagar. Visserligen står jakten Bruzaholm därute i vintermörkret under ett snötyngt skjul. Men vi flyttar oss raskt tillbaka till förra våren då fas 1 - kan man ju alltid kalla det - av renoveringen av jakten S 347 Bruzaholm timade under timmar och åter timmar av mödor och intensiv närkamp med epoxi, glasfiber, lättmetall, vajer etc.

Det handlade alltså om att ge jakten en "ny" botten och rätta till en skev köl och ett sorgligt deformerat roder.
Det handlade också om att förfärdiga och "mäta in" en ny rigg. Eftersom jag tidigare en gång i svunnen tid ägde två jakter i trä: B 22:an S 174 Zephyr och B 22:an S 222 Bruzaholm - hade jag ju en viss erfarenhet av diverse träarbeten - byten av bottenstockar, däcksläggning, roder och - beslagtillverkning osv. Men det här med glasfiber, aluminium, nitning och epoxi var skam till sägandes nytt för mig. Därför tog det hela sin lilla rundliga tid kan man väl säga och mycket har man lärt sig under resans gång. Dessutom måste jag än en gång påpeka hur tacknämligt det är att ha villiga och hjälpsamma rådgivare och handräckare av idéer och tips till hands. Så en tacksamhetens tanke går åter till "Tigerbröderna" Bengt Pettersson, Sven
Högelin och Stefan Andersson. Men även Martin Carlsson och inte minst beslagstillverkaren Håkan Lind har varit till stor hjälp för en osäker "plast o aluminium - amatör" som jag. Det är roligt att träffa på sådan generositet när man är nygammal i 22 - klassen efter ett drygt 20-årigt uppehåll.

Klar för sjösättning!

Nå, fas 1 är avslutad. Kölen är efter c:a 10 liter epoxispackel i princip ny. Peter Norlin skulle knappast ha något att invända då den rätt väl följer linjerna på hans ritning. Och skulle jag vilja påstå: från ett skräckexempel till kölblad har det med svett, förbannelser, beräkningar, mallar och ett par hundra arbetstimmar förvandlats till - tror jag - ett av de mer välturande och symmetriska bladen.

Bottnen är nedslipad, spacklad och behanlad med 7 lager epoxi. Också rodret som i svår osymmetri, väl innanför roderstäven på babordssidan drog jakten mot lä på babordshalsar har med 2 till 3 liter epoxi i stort sett fått en ny, betydligt mer ändamålsenlig profil. En av mina gamla studiekamrater Gabriel Heyman - numera båtkonstruktör - gav mig några enkla råd. Gör bladet 1 mm tjockare strax bakom roderstäven och så en tredjedel in på bladet öka till 2 mm. Dra en vacker kurva och rodret kommer att funka. Då det låg så långt in som 8 mm innanför roderstäven gick det som sagt åt litet spackel.

Och så riggen. Här utrustades ju ett Safirrör med diverse mer eller mindre komplicerade beslag plus en massa nitar förstås.... Och så ska ju allt helst mätas och mätas igen för att möta de krav som den stränga regeln ställer. Lodlinor, vattenslangar, vattenpass, riktbrädor - ja just det, ett evigt kontrollerande, mätande igen.... Slutligen efter veckor av väntande på riggare som aldrig levererar eller levererar fel eller sticker på semester fick jag alla vajrar en mörk augustinatt efter nervpirrande nattkörning. Jakten skulle i sjön ett par dagar senare och vi skriver nu c:a 20 augusti. Dagen efter revs skjulet i all hast och den efterlängtade lastbilen med den stora kranen dök upp. Och så var hon strax i sjön - vid en tidpunkt då en del börjar fundera på att ta upp sina jakter.
I sitt rätta element. Javisst är det Tjörnbron i bakgrunden!!!

Tyvärr blev det inget segla av på över en vecka. Jag var bortlovad som banläggare/blysänkelyftare i Marstrand under EM för Zoom8:or - ja, dottern seglade en sådan. Så först ett stycke in i september var jakten klar för en första provsegling. Ganska lätt vind, kanske 4 m/s och först en styrbordshals ut från bryggan. Det var ju på babords halsar hon tidigare var så fatalt fallgirig och omöjlig att segla. Nu gällde det. Jag vågade inte slå förrän min gode vän började gasta om att vi strax går på ett skär. Jag blundade och slog. Perfekt. Lätt lovgirig. Exakt likadan på bägge halsar. Alla 100 - tals arbetstimmar hade gett frukt. Jag vågade knappt tro det.

Så här sent på säsongen återstod ju endast ett par poängseglingar och i den första missade vi starten med 20 min. Men skam den som ger sig. Vi gick till rundningsmärket efter näst sista länsen och väntade in Finiekette som kom glidande i 2 - 3 m/s vind. Lade oss 100 m efter och gick med den nyinköpta Ottossonfocken mot kryssmärket. Den gode Ottosson kan tydligen sy segel för vi gick både högre och fortare och "rundade" 80 m före.

Nästa poängsegling dök Casper upp med de riktiga tävlingssegeln. Och nu blåste det 0,5 - 1 m/s. Och visst, vi fick ge oss rejält med den lilla focken - och så var säsongen slut.. Segelmakare Ottosson och jag var sedan ute och seglade ett par gånger och diskuterade nya segel inför nästa säsong. Herr Ottosson själv är förresten riktigt entusiastisk när det handlar om A 22:or. Helt omöjligt är det inte att bröderna Ottosson på något sätt dyker upp på någon av de framtida pokalseglingarna. Vi får väl se. Tills vidare har jag fått låna hans kollega, Patrik Helgegren som intresserad gast. Med dottern Inga-Lisa på fördäck blir ju besättningen komplett.

Ja, talar man om fas 1 får man väl säga något om fas 2. Här handlar det mest om anordningar för back/häckstag, skotpunkter etc. Också en del uppsnyggning av skarndäck mm. Håkan Lind tillverkar också ett nytt motorbeslag. Äntligen kan man väl få i jakten tidigt i maj och vara med på poäng - och LYS-seglingar framöver. I augusti har vi ju en omvittnat trevlig distanssegling härnere på västkusten: Hermanö Runt. Inte omöjligt att någon av Tigervännerna från östra kusten drar vinsharna då. Öst och väst. Aldrig mötas...... Fast vi seglar ju faktiskt ändå på samma vatten. ;-)

22-347 Ingvar Hellsing Lundqvist

PS. 22 klubbens ordförande seglade Hermanö Runt 2005, och kan varmt rekommendera!!!!