Tidigt nästa morgon blåste det en vind ifrån land på ett par sekundmeter. Plötsligt vände det och kom istället utifrån havet. Den nye anlände gasten Jan-Eric Florén installerade sig bland alla tampar och skot. Han var min hängivne gast under de fornstora dagar då B22-jakten Bruzaholm I härjade på västra kusten. En sällsynt skicklig seglare och en ypperlig taktiker och med ett aldrig sinande och sällsamt gott inspirerande humör. Och så: Noll till tre sekundmeter. Starten gick. Stefan fick rodret. Upp till bevis! Hummingbird brukar ju inte göra bort sig i lättvind! Bruza, i stort en Hummingbirdkopia borde ju inte heller precis släpa häcken efter sig………
Omvänd LYS. Stefan missade starten med två sekunder. Sådant brukar ju fresta på nerverna och visst såg han litet sammanbiten och osäker ut, den gode mäster Stefan. En lång kryss ut mot Måseskär i fjärran med ett par Smaragder jagande där bak. Vi studerade alla det fladdriga och vingliga uttrycket i rorsmans ansikte. Hur skulle det här gå? Ingen A22 - vind precis och 30 graders värme. Vi svettades och våndades. Så plötsligt såg vi hur proffset greppade upp rorkulten och alla anletsdrag slätades ut i ett av de bredaste grin jag sett på länge. "Fan , det här är ju Hummingbird! Hummingbird! Skutan går ju för helvete!" Saken var klar. Vi skulle göra allt för att rädda A22-äran. De svaga vindarna till trots. Många, många distansminuter senare nådde vi Måseskär och den första Smaragden var i fatt. Nästa bog, en halvvindssbog till en tetraboj ute i havet passerades vi av tre X99:or som bara susade fram i den nu aningen tilltagande vinden. Så ett långt slörben in mot Hermanö Huvud och spinnacker. Den lilla 48:an såg genast ut som ett slags "nödsegel". Inte mycket att dra upp. Konstigt nog passerades vi inte av mer än någon enstaka båt. Och så var det dags för sträckbogen genom den långa och smala Hermanö ränna. Vinden ökade litet ytterligare. Jan-Eric och Inga-Lisa jobbade här frenetiskt med storskot och vagn och vi kom i fatt och passerade en av de bästa IOD-kryssarna plus flera andra båtar. Stefan fick plötsligt ett lysande infall!! Här skulle genas! Nynäshamnsproffset stod längst fram i fören och dirigerade – fall av, lova, fall av, lova……. Ett och annat grund poppade upp då och då, strax framför Bruzas stäv. Hmmmm... En ny spinnackerbog upp till det sista rundningsmärket före målet vid Käringön. Vinden hade ökat ytterligare litet och nådde kanske fem sekundmeter. Det märktes att jakten Bruzaholm började trivas bättre. Vi gjorde god fart och höll väl undan för bl a en jagande X99:a och ett Elvström - strykjärn. Sista korta kryssen upp mot målet närmade vi oss rejält båtarna framför och en av Smaragderna var bara ett kort stycke före då vi skar mållinjen. Ingen spik den här gången alltså men vi fick vara mycket nöjda med en total 14:de plats bland c:a 40 båtar. Med tanke på den mycket lätta vinden, så tyckte vi nog att vi ändå försvarat A22:ans färger och hållit fanan högt. På kvällen. Baluns, regattamiddag och krogbesök. Allt det bästa som en av Bohusläns pärlor Käringön, kan bjuda på. Mästergasten Jan-Eric Florén bjöd laget runt. Och jag undrar om inte Nynäshamnproffsets glada skratt fortfarande rullar över Käringöns solvarma klippphällar......... Vi tyckte nog ändå alla att vi gjort väl ifrån oss. Ingvar Hellsing-Lundqvist, skipper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar